lördag 3 december 2016

Det mest sårande

"Ditt sätt att vara, din uppfinningsrikedom, din intelligens, ditt sätt att leva älska och skratta gör mig illa. Visa hänsyn och sluta med det. "

Jag har fått höra det många gånger. Och jag har försökt göra mitt bästa alla gånger utom en. Några fler försök kommer det inte att bli.

fredag 11 november 2016

I tre dimensioner

Y = the whY. Motivationen. Framgången. Klättringen på livets stege. Hur högt man når. Överlevandets triumfer.
X = seX. Upplevelsen. The eXperience. Sinnets sensationer.
Z = djupet. Känslan. Själens intryck. Närvaron i till exempel upplevelsen av framgång.

torsdag 20 oktober 2016

Vad gör en sol?

Solen värmer galaxens alla planeter och centrerar dem med sin gravitation. Ger den liv, värme och upplevelser. Solen såg det här och tyckte det var strålande. ”Vad är en sol?” frågade den sig. Svaret på frågan blev ”solen ger planeterna liv värme och upplevelser”. Solen ville bli bättre på det och gav sig ut i solsystemet för att sprida sin värme. Slingrade sina strålar runt planeterna, smekte dess banor och gungade gungbräda med livsformerna på de mest avlägsna planeter för det var ju det en sol gjorde, det var ju det en sol var. Liv, värme och upplevelser för alla solsystemets livsformer.

Den kastade sitt inres energi långt ut i solsystemet och njöt av sin identitet som skapare, som förutsättning, som solsystemets sammanhållande kraft och den känsla av viktighet och erkänsla som kom av detta görande. Solen kände sig lycklig över att vara en så bra sol och sneglade ut i galaxen för att se andra solars mer restriktiva förhållningssätt till sina respektive solsystem. 

Men med tiden började solen känna sig trött. Längst där ute i strålarna, mot solsystemets yttersta rand, kände den att något var på tok. Att leken med dessa fantasifulla livsformer började känna rutinmässig och att alla började frysa så smått. De började dra sig inomhus och elda istället. Trötta av att försöka hålla värmen och inte alls så fantasifulla längre.

Överallt – i hela solsystemet – denna tråkiga, innesittande trend. Den ena dagen den andra lik. Allt kallare, allt tröttare, allt mindre upplevelser. Allt mindre liv. Allt mindre värme. Och solen kände precis likadant. Den kände sig energilös och utmattad. Men tröttheten och innesittandet blev till en ritual och rädslan att bryta den tog värmens plats vid bordet.

Solen fick ont i magen. Det gjorde ont i känslan och solen blev rädd på riktigt. Energin var låg och solen försökte skydda sig mot smärtan genom att knyta de fåtal strålar den hade kvar allt hårdare runt de mönster som nu tagit över hela solsystemet.

”Vad är det här för liv?” frågade den sig. ”Jag är ju en sol – och vad är en sol?”. En sol ger ju planeterna värme, liv och upplevelser – var det inte så? Men det var ju inte sant längre. Hela solsystemet var i ett förfruset, dvalliknande tillstånd utan tillstymmelse till värme eller upplevelser – det var knappt man kunde kalla det för liv längre för dess mening hade gått bort sig i mönstren.

Solen frågade sig ytterligare en fråga: ”vad gör en sol?”. Det var en oväntat svår fråga för en sol att svara på. Vad solen är – det visste den. Sett ur sitt solsystems synvinkel. Men vad solen gör var oväntat abstrakt och svårförklarligt. ”Varför känner jag mig så nere?”, frågade Solen sig själv. ”Vad är det som ändrats?”.

Plötsligt stod det klart för solen vad det var som var galet. ”Jag brinner inte längre”. ”En sol brinner”, det är vad en sol gör. Plötsligt flammade det upp i magen på solen. Alla de processer, känslor och lekar som bodde i dess inre och som dämpat sin existens till sparlåga för att spara energi flammade upp. Solen drog sina strålar in i sig själv igen och solsystemet vaknade upp till den smekande, helande värmen från sin älskade sol.

torsdag 18 augusti 2016

Sweet!

Vilken underbar revansch! Ångesten, den tryckande, kvävande illamåendeframkallande känslan från sist. Högtravande, glappande med verkligheten och fåfängt. Oprövat. Och den underliggande, molande vetskapen om att det var en kuliss - ett luftslott byggt på flykt genomkorsat av isande vindar. Ett ekipage att fly med. Konflikten, beroende -  livet.

För att inte tala om vad jag visste att jag skulle behöva ta itu med efter mässan förra gången. Fy för i helvete. Mitt yrkeslivs värsta erfarenhet.

Men också starten på en obeveklig transformation. Av mig, av företag,  produkt och team.

Bit för bit i två år. Yttepyttelite i taget men precis hela tiden. Rätt och fel i en meningsfull blandning.

Nu. Stabilt. Mänskligt. Enkelt. Stadigt fast i verkligheten och relevant i allas vardag. Inte förklarat eller visionerat utan omtalat precis för vad det är. Ärligt. Uppskattat.

Stort jävla tack för den revanschen!

onsdag 17 augusti 2016

Biennal

Trauman som legat latent som sporer i marken rivs upp och plöjs med tidens plogblad ner som minnen i den bördiga jorden. Ett bördigt fält av den minnesvärda erfarenhetens gröda.

Här står jag i myllan och förundras tillväxtens tålmodiga styrka i grässtråets skepnad. Och inser att detta är den första gången jag inte ville att det ska vara den sista gången. Vilket  sannolikt är för det till den sista gången.

Två år är lång tid. Tack min vän tiden.

tisdag 26 juli 2016

Reflektion

Jag är ett vitt ljus, placerad högts upp i fyrtornets kropp
Ljuset kommer från min låga. Livet som är jag. Passionen, njutningen och sensationerna.
Ljuset är rent och starkt. Äkta och uppriktigt.
Andra kan se ljuset. Antingen i sin vita, rena form om de stävar uppriktigt mot mig. Eller filtrerat via något av fyrtornets olikfärgade glasrutor. Grönt eller rött beroende på bäring.
När vattnet är lugnt kan de annalkande se reflektionen av mitt ljus i den stilla vattenytan. Precis som jag kan se deras lanternor skicka långa, vackra strålar mot mig.
Utan varandra kan vi inte uppleva hur vi är när filtreras genom färgat glas.
Utan de filtrerade sektorerna är det svårt att veta vad som är äkta och uppriktigt.
Utan varandra kan vi inte reflektera.
Utan varandra kan vi inte se oss själva.



Problem uppstår inte eftersom människor inte älskar varandra tillräckligt.
Problem uppstår eftersom människor inte älskar sig själva.
Genom att älska varandra. Ömsesidigt. Villkorslöst. Kan man lära sig att älska sig själv.
Genom att se någon annans kärlek för mig så kan jag finna den i mig själv. Och därigenom också älska andra av hela mitt älskade hjärta.
Så problem uppstår inte när människor inte älskar varandra men problemen kan inte lösas om vi inte vågar göra det.
Utan varandra kan vi inte älska oss själva.

onsdag 13 juli 2016

Insikt

Jag är inte särskilt stark. Har aldrig varit. Kommer sannolikt aldrig att bli.

Jag är däremot oerhört kraftfull. Har alltid varit. Kommer alltid att vara.

Sån är jag. Så är det. Så ni vet :)

måndag 11 juli 2016

Nothing

There is really nothing to understand.

Not in the left-brain sense. Quite the opposite.

There is only nothing to understand.

That's everything there is.

söndag 10 juli 2016

Flödet, enkelheten och mänskligheten

"Those who say do not know and those who know do not say". Eftersom jag inte vet allt så är det väl dags att jag säger något.

Men inte så mycket för det är en lärorik upplevelse detta liv. Allt mindre av en kamp och alltmer av en flytande enkel mänsklig upplevelse. Liv och lust!

Det är så jag definierat min högre makt i 12-stegsprogrammet; mänskligheten, enkelheten och flödet. Steg fyra nu i en hybrid av workaholics och you-nameitberoederehabilitering.

Går bra!

Skrev lite på socialavkastning.se också.

Namaste!
/E.

lördag 2 april 2016

Jag vet

Visioner, tankar och tydliga drömmar
Alltid där som outsinliga strömmar

Enkla och klara om de bara får vara
Men omöjliga att ens försöka förklara

De är gåvor från universum till enbart mig
Att ge bort dem kan inget annat än skita sig

Mitt liv det ger mig de verktyg som jag behöver
Att skapa vad jag önskar så att det räcker och blir över

I kärlek och lust utan villkor eller krav
Är jag gåvornas skapare och inte deras slav

När nu självkänslans exil tycks vara förbi
Nu när flyktens alla mönster ämnar göra sin sorti

Kan den man som är jag – uppriktigt het
Stå för det jag har givits och just bara det

Att ge utlopp och skapa det jag drömmer om
Det handlar mest om mig och inte främst om dom

Hur än andra känner eller väljer att prestera
Det är mitt liv och mina gåvor att spendera

tisdag 5 januari 2016

Vad som driver mig i jobbet

Tänkte förklara detta, inte minst för mig själv.
Jag är uppfinnare.
Uppfinner man grejor så vill man se dem färdiga.
Men jag vet sällan hur de ska se ut i detalj.
Så jag får vara med i hela processen.
Ibland hittar jag andra som vill samma sak - på ett eller annat sätt.
Som har egna idéer och uppfinningar att korsbefrukta med. Då blir det lättare eftersom jag slipper göra allt själv.
Å andra sidan blir jag deras ledare vilket är en helt annan pilsner. Ledarskap.
Och om det lyckas så ska effekterna av uppfinningarna tas till vara – annars var det helt i onödan.
Då blir jag den som förvaltar det som en gång var en uppfinning. Också något helt annat. Förvaltning.
Tur för mig att det finns mycket att uppfinna inom ledarskap och förvaltning.
Inom detta med att jobba över huvud taget.
Jag tror på skapande jobb. Att sudda ut gränsen mellan arbete och privatliv för de som önskar det.
Att göra jobbet till en del av livet och livet till en del av jobbet.
Kreativa kontor är en het trend. Och säkerligen är det en bra och nödvändig sådan.
Men om jobbet ska kunna få del av all den kraft som livet är så ska det nog inte hållas instängt.
Det ska vara en del av själva livsupplevelsen. Då blir uppfinningarna som bäst och dess förverkligande så smarta som möjligt.
Just nu är det den uppfinning som lockar mest; att uppfinna jobbet som är sömlöst integrerat med livet, - en del av den övergripande meningen. Kul, utvecklande och meningsfullt.

Sedan tycker jag om människor också. Men det är inte det som driver mig i jobbet. Däremot i livet. Och det gör jobbet också. Namaste!

söndag 3 januari 2016

Livet

Emotionell feedback på utförda handlingar.
Materiellt förverkligande av tankar.
Mystik och lekstuga.
Kärlek.
Lust.
Sex.

Jag älskar livet.