fredag 18 december 2015

Två blåbär

Den varma skogssluttningen ett stenkast från motorvägen.
Två cyklar i dikeskanten.
Hon och jag och en PET-flaska med vin.
Vi hittade inte någon svamp. Men vi hittade blåbär.
Vinet och bärens socker gjorde oss berusade.
Vi vinglade vidare i skogen och hem och vi älskade som bara vi kan.
Berusade, förälskade i varandra, oss själva, livet, den tidiga hösten och i blåbär.
Det var ett av tusen ögonblick. Det var alldeles nyss. Det kommer alltid att finnas.
Sett från den glasade vägen syns de där än.
Universums två lyckligaste stjärnskott - två blåbär.
Fruset eller inte så kommer riset alltid att dansa av vår kärleks beröring.
Det tar aldrig slut.

söndag 13 december 2015

Hello, It's me!

Ägnade dagens sjunde kopp kaffe åt att läsa min egen blogg. Återupptäcka. Och hittar små saker här som kan användas på andra platser. Hej, bloggen. En vacker dag kanske jag skriver här igen.

Stark, välmående och balanserad.
Kär, trygg och förälskad.
Nyfiken, tillfreds och på väg.
Upptagen, ansvarstyngd och full av hyss.
Drömmande, varande och rik på minnen.
Sårbar, ifrågasättande och obeveklig.
Lycklig, tänkande och reflekterande.
Stilla, oscillerande och i varje andetag.

Man frågar mig efter vägen.
Och jag är gärna svaret skyldig.

lördag 19 september 2015

Frekvens och storlek

Högre frekvenser, nätverkets 2.4 GHz, telefonens 900 MHz och elnätets brummande 50 Hz. Pulsen, tanken, dagarna, månaderna, åren och liven. Ena sidans frekvenshöjning sänker pulsen på den andra. En frekvens som är så hög att pulserna inte längre kan urskiljas blir till en enda utdragen puls. Omätbar. Död.

Skapandet i expansion, från liv och sin lott utåt, uppåt, strävande att inlemma och äga, tukta och styra. Och dess motsats, implosionen. Detaljer, allt mindre och knappt synbara. Känslan i när foten möter gräset jämfört med omvandlingen av en hektar skog till parkeringsplats.

Feberdrömmar där ingen skala finns, där tiden är utsuddad och beståndsdelarnas inbördes avstånd är flexibelt, kontrollerat av flyktiga känslomässiga impulser och tankar.

Lugna kroppen, höj frekvensen? Trädet känns stillastående och orubbligt i tiden. WiFi-kortet är blixtsnabbt. Varje puls i trädet motsvarar 2 400 000 000 svängningar i nätverksprotokollet. I vilken existens är upplevelsen intensivast? Går nätverket 2.4 miljoner gånger snabbare än naturen eller är det precis tvärtom sett inifrån upplevelsen?

Är det de stora upplevelserna, de som ger upphov till legender som formar världen eller är det alla de tusen små sensationerna?

Inuti allt finns något så litet att det innehåller allt annat. I den lägsta frekvensen bor all tid i ett och samma ögonblick. Oändlighet och evighet bor i varje enskilt ögonblick eftersom det är vad det skapats ur. Allt som finns har ingenting att tacka för din existens.

tisdag 12 maj 2015

Varför så tyst?

Jag fick frågan många gånger under förra veckans samling på framsidan. Så jag tog mig en funderare, varför slutade jag skriva?

Jag tror det är såhär enkelt:
Det är lättare att uppleva livet om man inte beskriver det. Att vara i det och känna de känslor det medger utan att behöva rota i fickan efter de ord som passar bäst att beskriva upplevelsen.

Kanske som i skillnaden att vara en del av en händelse istället för att vara den som står en bit bort och dokumenterar den.

Tidigare har jag varit rätt säker på att mitt kall är att skriva och att jag alltid kommer att återvända till skrivandet. Jag är inte så säker på det längre. Det visar sig.

måndag 16 mars 2015

Komplexitet

Komplexitet irriterar mig i tilltagande grad. Tidigare har jag uppskattat den, bidragit till den och njutit av att försöka förstå den.

Nu är den mest i vägen. Jag frågar mig varför den ens finns.

Och med inblick i många av de processer som pumpar runt i samhället blir utzoomningen en intressant övning. De finns där till stor del på grund av varandra. Komplexitet föder mer komplexitet. Attraherar, graviterar.

En enkel tanke. Livet. Existensen i världen startade. Livet leker med tanken på sig själv. Livet känner hur det känns. Livet blir rädd för sin egen känsla och flyr in i tanken. Komplexiteten är född.

Känslan skär genom de mest komplexa processtrukturer och släpper fram människan. Komplexiteten kan tillåtas släppa taget när människan tillåter sig själv att vara mänsklig.

Där har vi den, pivåpunkten. Här och nu. 

söndag 8 mars 2015

Ett par insikter till...

...när de ändå kommer:

1. Det är ingen långsiktigt hållbar affärsidé att hyra ut bilar till människor som inte har körkort.

2. När man gör något dumt så gör man något dumt. Att förklara och analysera är att fortsätta göra dumt. Att känna hur det känns och inse blir att sluta göra dumt.  

lördag 7 mars 2015

Oprogrammerat

Uppochner visar sig vara nerochupp. Plötsligt står jag där igen och ser en rak, tydligt sträcka som funnits där hela tiden men som jag i min envisa övertygelse om att allt måste göras annorlunda inte tillåtit mig att se. Syftesenligt att skjuta upp det tills nu kommer det säkert att visa sig men jag känner mig ändå lite bakom mitt eget flöte. Och har en utmaning i att ställa om på kort sträcka. Fast vid närmare eftertanke är det inte så mycket som behöver ändras. Resten av min värld är i stort sett redan där. Jag får väl konstatera att jag var sist i vanlig ordning. Som much för mister föregångare ;)

Hursom. Det handlar om så enkla saker som glasade fasader, grå mattor, dyra konferensmöbler och äkta inflytande med påverkan. Det går inte att förändra om man inte är där och den roll jag tittat ut åt mig själv som passande efter att allting skulle varit klart står där och skriker efter mig och de jag behöver redan nu. Föreläsaren, coachen och påverkaren har redan sin arena och till stor del sin armé, det handlar nu enbart om att sätta spaden i marken. Fast den är ju redan där när jag tänker efter.

En och annan relation behöver städas upp också. Absolut inte alla utan enbart ett fåtal. Och även där finns redskapen och de är lätt tillgängliga. 

En av många lärdomar: Det finns saker man kan åstadkomma som _inte_ innebär att man tar en observation, går och stänger in sig och kodar en lösning som man sedan under buller och bång lanserar och får fett med kredd för. Saker man inte kan programmera, helt enkelt. De kallas människor och människor grupperas i organisationer som om man vill ha riktigt kul kan förändras genom att man jobbar med människorna vilket inte nödvändigtvis är något som programvara helt kan lyckas med.

Sådetså!

fredag 6 mars 2015

Brofäste

Dalgången blev längre under byggtiden. Där bron slutade mitt ute i luften stod jag och höll i den. Eller så räknade jag fel, oförmögen att se på långt håll.

Jag behöver hjälp för att kunna lägga ner min ände av bron på marken. 

Efter att ha tagit tid att förbereda nederlaget.

Hjälpen säger emellertid: "går det bra med en pelare istället?" 

Och fortsätter: "Det är ju inte du som ska hålla uppe bron. Du har visat att den finns, ta nu och räkna på nästa sektion."

Bron svajar till i vinden men händer sträcks mot himlen att stötta av människor som står när det blåser. Människor som jag samlat under byggtiden och i vars sinne målet att nå dalens andra sida brinner.

Det kommer att bli en tight vändning, men fastän jag inte riktigt förstår det ännu vet jag att jag precis blivit fri.

onsdag 4 mars 2015

Effektivitet

Enkelt, jävligt enkelt.

Tålamod att hålla sig till det som fungerar.

Vara instinktivt uppriktig.

Leva i vetskapen.

Låta andra sköta sitt.

Leka med annat medan det verkar.

tisdag 3 mars 2015

Schwerpunkt

Schwierig zum machen.
Schwieriger zum nicht.

Hier - der Mitte des Sturms des Möglichkeits.
Jetzt - Schwerpunkt für alle Zeiten. 

Gleichzeitig und unbegrenzt. 
Ich. Alles. Nichts. 

måndag 2 mars 2015

Självbild på postorder

Åsikter, färdigtänkta och paketerade levereras till sinnets dörr och om dess förpackning tilltalar den önskade självbilden ställs de på den mentala lastkajen och interneras efter bästa förmåga i den intellektuella kostym man önskar delge världen som sin identitet.

Kostymen blir tung att bära utan att man förstår varför. Inte så konstigt när man stoppat fickorna fulla med sådant man  inte bemödat sig att begripa av rädsla att bli ertappad, outad och avslöjad som - sig själv.

fredag 27 februari 2015

Observera flyktbeteende

Förändringens vind blåser över det upptinande landskapet och förebud om vad som blir istället letar sig upp genom fötterna och in i medvetandet. Jag är inte annat än i form av fragment medveten om förändringens innebörd och ju mer jag anstränger mig för att se sammanhangen desto mindre begriper jag.

Reflexerna att fly från de punkter av här-och-nu där energin verkligen kan upplevas är subtila men kan efter träning upptäckas. När jag känner ett lätt obehag i stillaståendet - då vet jag att jag är på den plats där komfortzonen tunnas ur och förändringen tar initiativet. Genom att stanna där förflyttar jag komfortzonen och så håller det på i steg efter steg. Obevekligt, obegripligt och fullkomligt i sin enkelhet.

För oavsett var jag fäster min blick är det fötterna som genomför förflyttningen.

tisdag 17 februari 2015

Lotteriet

"As long as you are angry with the lottery, the lottery cannot help you". Saker som man gläds åt kan inte heller hjälpa. Bara saker som neutraliserats kan hjälpa. Däremot kan neutral (uppriktig) glädje och ilska hjälpa avsevärt.

måndag 16 februari 2015

Kroppsligt självförtroende

"Jag gjorde det här för min egen skull och gillar det,  så ni får gärna titta om ni vill". Känns bra.

lördag 14 februari 2015

Energi och hushållande

Man kan försöka hushålla med energi. 

Det är ett sätt att spendera energi på.

Man kan också acceptera den energi som finns.

Låta den komma och gå. Njuta av den när den är intensiv. Vila när den är låg.

Det kräver ingen energi alls. Vilket gör den outtömlig. 

Som en kapitalfond med ränta utan förvaltningsavgift.

fredag 13 februari 2015

Återvändarens nyanser

Femte gången till samma fläck på kartan. En och annan tycker det är lite bortkastat att inte uppleva nytt när man ändå slänger ut stora slantar på att åka. "Passa på att se något nytt", men - hur ska man förklara - det är ju det vi gör.

Det finns alltid mer att se. Ju oftare vi återkommer hit desto mer upplever vi. Inga stora äventyr, inga avancerade turer eller banbrytande upptäckter utan små, små detaljer som först syns andra, tredje, fjärde eller femte gången man tittar på samma sak. De riktigt stora upplevelserna bor i det nästan osynliga som man plötsligt får syn på eller känner, ju. 

Som inne i sig själv. Att kika in till samma punkt och se vad som ändrats sedan sist. Det är riktigt kul att se hur begäret att uppleva, få med sig så mycket i bagaget och proppa sig full med sol och det där lite giriga inte längre finns där. 

Det kommer dels inifrån men också av den oerhört enkla anledningen att sinnet vet att det alltid kan komma tillbaka hit och sannolikt också kommer att göra det en sisådär 20-60 gånger till. Minst.

lördag 7 februari 2015

Innovation och vinglas

Disruptive Innovation är ett fint uttryck för sådant som ofta brukar vara mindre väl klingande till dess de flesta fattar galoppen. Människor som tillåtit sig att se saker på nya sätt brukar sällan uppskattas för sina insatser förrän deras innovationer slagit igenom på allvar – långt senare alltså. Att det tar tid beror i sin tur på en av de mest basala i människan inneboende egenskaperna – oviljan till förändring. På vägen fram till genombrottet brukar genmälena istället kunna vara "idiot", "flummig", "förledare", "ifrågasättare", "foliehatt" och "uppe-i-det-blå" för att nämna några av de jag brukat möta genom mitt innovativa liv.

När innovationen är riktigt basic blir det ännu svårare att se kraften eftersom det är så, mja – enkelt eller banalt. VI har ju fått lära oss att det måste vara avancerat för att vara bra, inte sant? Ytterligare en sak som håller på att ändras btw... Med inlärda synsätt och värderingar som går på tvärs mot naturen, universum och människans natur så blir det lätt så. Ta vår syn på fysiskt välbefinnande till exempel. Det faktum att vi får lära oss att äta piller men inte andas ordentligt, bara för att ta ett av många flagranta exempel. Eller varför inte a) Jorden är platt, b) Internet är en fluga eller c) fett är farligt (ok, kolla upp den om tio år för säkerhets skull).

Jag tycker ofta att det är såhär, faktiskt
https://procydo.com/293.guide

söndag 1 februari 2015

Energi, upplevelse och fokus

Jag kan känna andra människors hjärtslag. Min kropp är en elektromagnetisk antenn och mina sinnen är känsliga nog att bli medveten om vad kroppen plockar upp. Jag känner pulsen rent fysiskt i mitt hjärta, konstigare än så är det inte. Antenner i både sändare och mottagare, ganska basic faktiskt. Magnetfältet eller "upptagningsområdet" är kan ju bli ganska stort med många vars puls påverkar, särskilt om pulsen är hög. Det är som att vara i ett stimmigt rum - det blir svårt att urskilja ett visst samtal än svårare att få något vettigt sagt. Jag kan hamna i lägen då jag inte vet vilka hjärtslag som är mina på precis samma sätt. 

Det är den ena aspekten.

Den andra är fokus. 

Jag och min energi. Den är olika olika dagar eftersom vi färdas genom tiden. Ibland har jag gjort av med den i förskott och ibland hittar jag en energikälla och har hur mycket energi som helst. 

Energins storlek är en sak men styrkan i upplevelsen av den beror ju på över hur stort område man sprider den. Om jag sprider min energi över upplevelsen av 50 personer, om jag delar hela upplevelsen med alla dem - vilket ju egentingen är jävligt läckert - ja, då blir ju energikoncentrationen just i mig kanske inte så brutal.

De där gångerna då blixten verkligen slår ner, då är det å ena sidan effekten av den ansamlade energin. Men minst lika viktigt är ju fokuset. När jag verkligen har "pow" beror det på att jag är verkligt koncentrerad. Att jag samlat energins utlopp till min fysiska kropp. Att programmera är ett sätt för mig att komma dit, att vara med om utmanande upplevelser likaså (eller var det kanske samma). Lägen då jag tvingar mig att sluta mig kring mig själv och samla på mig energi för att bryta igenom en vall. Meditation och "alignment" har hittills varit det motsatta (jag surfar mest runt när jag mediterar, nyfiken som jag är) men jag inser att det verkligen är verktyg som kan användas för att fokusera. Då har jag något jag kan pyssla med medan kaffet brygger.

lördag 31 januari 2015

Om visioner

Motorsågars ylanden följs av dova mullranden i fjärran. Åratal har gått sedan markägaravtalen skrevs och planerna först lades fram. Hur många gånger har jag inte velat dra locket av burken med vit målarfärg? Om jag gjort det så hade den varit torr för länge sedan. Usless för sitt syfte. Det är två år innan asfalten ligger här och jag - linjemålaren - kan göra det jag tycker mest om. Tills dess kan jag antingen respektera att det tar tid att bygga en väg. Eller så kan jag inte göra det och med mina bara händer skövla skogen, bereda marken, krossa berget och bygga mig en slät yta att asfaltera för att äntligen, äntligen - ÄNTLIGEN få måla mina älskade linjer.

En bit bort står någon som packat bilen full. Barnen sitter i baksätet och alla har varit på toaletten. De ska färdas längst vägen men barnen kommer att ha hunnit bli vuxna innan vägen är klar. Sådant är livet, man kan antingen lära sig av att ta strid mot det och förlora eller acceptera det och njuta av alla saker man kan göra under tiden.

fredag 23 januari 2015

Vänster- eller högerdag?

Funderade över att prata om kreativt arbete som ämne på ett föredrag; det är ju något jag verkligen har erfarenhet av. Men kom på att enbart kreativt arbete är lika utopiskt som enbart icke-kreativt. I de mest rutinmässiga och inrutade uppgifter bor rum för förbättring, förfining och nya upptäckter kring hur man gör vad man gör. Och i de mest kreativa stormar, mitt i flödet, bor fyrkantigheter, avgränsningar och fysiska begränsningar som formar den kreativa processen till något som överlever själva brainstormandet och kliver ut i verkligheten som en materiell verklighet.

Vilken sorts dag är det idag?

Stå på vänster ben en stund. Stabilt? Prova höger också. Vilket var stabilast? Om det var vänster så var det logiskt, dvs icke-kreativt. En passande dag att till exempel räkna igenom den gångna månadens räkenskaper (kreativitet och historiska siffror passar inte alltid så bra ihop). Höger, kreativt - kanske rätt dag att designa en broschyr eller titta på det där gränssnittet som inte riktigt känns 100%. Om man sätter sig med räkenskaperna en utpräglad vänsterbensdag riskerar man att lägga mer fokus på typsnitt, färg och layout av beräkningen än innehållet. Och tvärtom, sätter man sig med designfrågor en högerbensdag kommer man kanske inte att lyckas designa något som griper hjärtat hos en användare. Men å andra sidan, visst blri världen bättre av vackra excelark... Man behöver faktiskt inte ändra hela sin kalender efter det men det kan vara värt att ha med sig observationen om vilket ben man står på genom dagen, då kan man bättre förstå de vinklar man tar på de utmaningar som möter upp genom dagen.

lördag 17 januari 2015

Äventyret

Ibland är jag stilla. Då rör sig äventyret i mitt hjärta. Ibland är jag i rörelse. Då står äventyret stilla. Allting är relativt.

fredag 16 januari 2015

Milstople

Utan förvarning blev jag överraskad av min egen förmåga, ståendes på en boll med armarna och mungiporna mot taket insåg jag att jag faktiskt kunde. I vanlig ordning har det gått väldigt fort när man tittar tillbaka, men om jag vetat hur lång tid det skulle ta på förhand så skulle jag sannolikt inte tyckt att det varit värt att framhärda.