lördag 26 juli 2014

"Invandrarproblematiken"

Häromnatten kom jag i spörsmål kring detta med detta med invandrarproblematiken. Till min egen förvåning gav jag min syn på saken. Jag tyckte det var rätt klokt sagt av mig så jag skriver ner det här också.

Först av allt - det är inte det egentliga problemet. Det egentliga problemet är att strukturen i vårt samhälle bygger på att det är farligt om inte folk är upptagna med meningslösa sysslor som inte berikar deras liv. Det är problemet. Invandrarproblematiken är en   för strukturen nödvändig konsekvens av det.

Fem varför på det:

Varför(1/5)?
Alla regimer som inte gör vad de gör för sitt folks bästa har alltid tyckt att den stora massan människor utgör ett hot. Precis som t.ex. Bruce Springsteen när han håller en konsert fast tvärtom. Artisten vet att de är där och skriker av förtjusning, makthavare har i alla tider vetat att om den stora massan skriker så är det absolut inte av förtjusning. Då kommer de och tar dig och det vill man gärna undvika. Så om man kan hålla undersåtarna upptagna - no matter what - minskar risken för att de tänker igenom ens regim och kommer på saker som kan göra dem upprörda. 

Varför(2/5)?
Sverige klarade sig fint genom andra världskriget. Man stod där på femtiotalet som det enda icke utbombade och förstörda landet i Europa och kunde sätta igång ett ekonomiskt och industriellt underverk. Sverige tog täten. För att hänga med i sin egen utveckling började man utbilda folket och fick på några årtionden fram en helt ny medelklass främst realiserad genom den nya yrkesgruppen akademiker. Man satte dessa tänkande varelser i arbete genom att uppföra en byråkratisk struktur av större mått. Inte sällan på ett sätt som gör att den ena byråkratiska instansen balanserar ut den andra. Sysselsättningen allena är liksom det övergripande målet.

Varför(3/5)?
De som ville jobba med nävarna fick industrijobb och de som inte ville jobba med nävarna fick akademiska yrken. Alla fick jobb och nu blev det problem. Ingen arbetslöshet gjorde att social utstötthet försvann och därmed den så användbara rädslan för skammen. "Att göra rätt för sig" är vår svenska regims mantra och att inte göra rätt för sig är svenskens absolut största skam. Utan arbetslöshet som pålitlig källa till skam uppstod en helt ny situation. Massan riskerade komma att inse att de var oersättliga och riskerade kunna påverka samhället på riktigt, inte bara på låtsas. 

Varför(4/5)?
Sverige behövde desperat en ny underklass. Varje väl fungerande skiktat samhälle som bygger på lön för arbete kräver arbetslösa. Inte nog med att världsbanken/IMF kräver en viss arbetslöshet för att låna de ut pengar som krävdes för det fortsatta det Svenska underverket, det behövs givetvis en arbetslös underklass som far illa för att var och en som har ett arbete ska vara beredd att utföra meningslösa sysslor dagarna i ända. "Du ska vara glad att du har ett jobb". Inget motiverar en ekonomiskt utsatt ensamstående byråkrat på väg hem från en meningslös dag på jobbet som en tiggare utanför Konsum. Rädslan för den Svenska skammen.

Varför(5/5)?
Till en början rekryterades gästarbetare främst från Europa - för att jämna ut industrins arbetsmarknad lite. När den kvoten far fylld var det dags att fylla på med den nya underklassen. Genom att lägga sig i andra länders styrelseskick och söndra befintliga sociala strukturer har Sverige lyckats bättre än de flesta andra länder med import av underklass. Det vi kallar bistånd och demokratiarbete är ett slags slavrekrytering som tjänar till att bibehålla maktbalansen här hemma i Sverige. Inget annat.

Så - det var min bild. Håll tillgodo.

Ursprungligen handlade det här om den förmodat giftiga frågan om Sverigedemokraterna. Jag tycker det saknar relevans, egentligen. Att vara invandrarfientlig på det sätt många har gått och blivit är att ha blivit grundligt lurad. Inte ett dugg konstigt att man blir det. Och att ge sig på sverigedemokrater och kallar dem rasister är - ja, självmål. Bägge sakerna hjälper till att bibehålla det meningslösa arbetet.

Folk behöver inte jobba för att få finnas. De bägge googlegrundarna pratade häromdagen om att det skulle räcka om alla jobbade en eller ett par timamr om dagen. VI har ändå allt vi behöver. Stenåldersmänniskan jobbade ungefär två och något ska väl våra uppfinningar sedan stenåldern ha bkunnat bespara oss i fråga om arbete kan man tycka. Så gott som allt jobb som utförs i vårt samhälle förintas eller försvåras genom andras motinsatser. Zooma ut så ser du det. 

Invandrarproblemet är inte ett problem kring invandring utan en snyggt designad konflikt som ska få medborgarna att ägna sig åt oväsentligheter medan makthavarna fortsätter göra nästan ingenting för att få stanna där de är.

Alla Europeiska länder har missnöjespartier och de har en central roll i samhällsspelet. Så när vi röstar vart fjärde år väljer vi en färg och stoppar det i en urna. Ungefär lika avancerat som när en ettåring leker med olikfärgade klossar på dagis men med den skillnaden att ettåringen också har att ta hänsyn till formen på klossarna.


Riktigt så avancerad är inte den demokratiska teatern. 

Nu kan man kanske fråga sig vad jag vill ha istället. Det vet jag, men jag kan inte beskriva det. För det är en i allra högsta grad fluffig resa. Jag ser inga direkta fel i min värld. Tvärtom - den är precis som jag vill att den ska vara. Men det är kul att få människor att inse att de blivit lurade. Det gör min värld lite skojigare, så att säga.

Det här var ett undantag. Jag kommer nog inte att skriva en massa sådant här - hörde kanske mer hemma på gamla bloggen men jag tycker det är spännande med koppligen mellan "göra rätt för sig", skam och konflikten jag ändå ser finnas där mellan de två artificiellt skapade lägren "SD" och "toleranta". Skrattar nästan på mig, faktiskt ; )

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar