torsdag 31 juli 2014

Lazarus

Universum till Erik: "GE FAN I DET DÄR!"

Det var länge sedan jag kände att jag gjorde något riktigt dumt, men idag fick jag smaka sensationen igen. Casper hade bekymmer att lägga sin webcamfed i hörnet av gameplayfilmen och jag har klurat på det en stund. Efter att ha sovit på saken kom jag på hur jag skulle lösa problemet. Jag skulle sno ihop ett litet program. "Det tar en timme", sa jag till Casper.

För är det något jag verkligen känner mig hemma i så är det att programmera windowsgrejor, helst i Pascal. Ett helt underbart programmeringsspråk som med årtiondena blivit den perfekta plattformen för windowsutveckling. Dagen till ära valde jag opensourcerörelsens ganska nya spår och installerade FreePascal samt Lazarus för att sno ihop mitt mästerverk. Det tog ungefär en timme - att installera alltså. Programvarorna var bländande, det har visst hänt lite sedan sist...

Därefter en timmes komponentjakt och en timmes kodande. Tre gånger den på förhand stipulerade tiden. Allt såg ut att fungera bra tills VLC som jag använde för avkodning och Fraps som jag använde för inspelning inte ville samexisera kring AVI-filer. De tre timmarna såg ut att kunna bli en vecka och jag gav upp och letade än en gång efter kommersiella alternativ. Hittade ett och betalade de 50 dollar det kostade utan att längre fnysa åt vilken jävla skitenkel funktion det handlar om.

Men skadan var redan skedd. Mitt huvud var seriöst uppfuckat. Det är som om jag är allergisk och bokstavligt talat får exem i hjärnan. Kanske håller jag inte för mer logik. Det är inte första gången precis men nu var det över ett år sedan. Det slutar alltid på samma jävla sätt när jag tar i ett programmeringsverktyg - huvudet faller i småbitar och jag mår som en gris. 

Jag vet att jag borde låta bli men ändå kommer den smygande den där tanken - "eftersom jag kan" börjar det. Så är jag fast. Strax därefter kräks mina tankar och mitt sinne är förmörkat. Jag får väl helt enkelt återigen lyssna till Universum som pekar med hela handen och säger åt mig att jag SKA GE FAN I DET DÄR!

OK, I hear you.

Jag önskar fluffet åter och i den mån jag ska utveckla något är det genom att utveckla människor. Om någon ser mig försöka göra något annat är det mer än OK att klappa till mig.

Tack.

måndag 28 juli 2014

Kapten badpojke

Det är bara att erkänna - jag är ett vattendjur. Med lite över 27 grader i sjön blir existensen som vattendjur så pass drägligt att existensen på land lämnas en stund och dagar avnjuts i flytande tillstånd. Det var länge sedan men inne i den här människan bor en helgjuten badpojke. Jag är mycket glad att få möta honom igen i form av mig själv.

Efter att ha åkt hur många knop som helst i en pytteliten vattenjetbåt med enormt höga testosteronnivåer fortsätter odyssén på den lilla stora sjön. Kapten badpojke och hans besättning angör (ohyggligt snyggt bör påpekas) en mycket liten ö där det bryts arm så att bordet knakar.

Jag har alltid känt mig utanför när det handlar om fysisk styrka. Inte så att jag egentligen är direkt svag. Jag orkar ansenligt när det handlar om att snickra, gräva eller på något sätt skapa samt givetvis när det kommer till sex. Däremot när det handlar om lagsport eller kraftmätningar känner jag mig instinktivt svag.

Helt klart återgår jag till skolgården igen. Där var styrkemätningar det centrala och styrka var likställt med respekt och makt. Styrkemätningarna var inte enbart muskelära utan också verbala med tonvikt på vad jag uppfattade som aggresivitet. Jag, som redan på den tiden krånglade in mig i ordvitsar eller ironiska meningar, var givetvis chanslös och förpassades till botten på den sociala skalan med de veckovisa fysiska påminnelser därom som de sociala kontrakten påböjd. Jag blev ensam och skulle jag göra mig en vän sögs den upp av flocken för att vändas emot mig så att jag inte fick några ideér. "Den där jävlen tänker - alla som tänker ska sluta med det".

Jag gillade det absolut inte. Kissade på mig av rädsla inför de fysiska styrkemätningarna. Och i vuxen ålder finns det ingenting som söver mig så tveklöst som utdragna stridsscener i en eller annan långfilm. Min själs öga blundar för slagsmål. Hela min existens avskyr det. Och det är ju lite märkligt för jag har ju aldrig slagits själv; aldrig slagit tillbaka eller första gången. Jag vet knappt vad fysiskt våld betyder och har aldrig måttat ett slag efter en annan människa. Kanske missar jag något? Jag vet ju uppenbarligen inte vad det är jag missar. Känslan av att min knutna näve krossar någons tänder. Känslan av att vara fysiskt starkare än någon och den tripp det kan skicka mitt ego på. 

Det har alltid gjort mig lite udda - åtminstone i mina egna ögon. Killar färdas i gäng och jobbar med fysisk styrka. De drar bögskämt och utbyter historier om fitta de tagit. Jag har aldrig varit del av ett killgäng, pratat fitta och har aldrig mätt min fysiska styrka med någon annan på just det viset. På armbrytarön kände jag mig sådär udda igen, givetvis.

Men för första gången njöt jag av det. Jag kände mig så där hämningslöst stark. Jag var där och jag var jag i varje bemärkelse vilket gjorde mig till den absolut starkaste människan i mitt universum, utifrån mitt perspektiv.

Kapten Badpojke. Stark som ingen annan.

lördag 26 juli 2014

"Invandrarproblematiken"

Häromnatten kom jag i spörsmål kring detta med detta med invandrarproblematiken. Till min egen förvåning gav jag min syn på saken. Jag tyckte det var rätt klokt sagt av mig så jag skriver ner det här också.

Först av allt - det är inte det egentliga problemet. Det egentliga problemet är att strukturen i vårt samhälle bygger på att det är farligt om inte folk är upptagna med meningslösa sysslor som inte berikar deras liv. Det är problemet. Invandrarproblematiken är en   för strukturen nödvändig konsekvens av det.

Fem varför på det:

Varför(1/5)?
Alla regimer som inte gör vad de gör för sitt folks bästa har alltid tyckt att den stora massan människor utgör ett hot. Precis som t.ex. Bruce Springsteen när han håller en konsert fast tvärtom. Artisten vet att de är där och skriker av förtjusning, makthavare har i alla tider vetat att om den stora massan skriker så är det absolut inte av förtjusning. Då kommer de och tar dig och det vill man gärna undvika. Så om man kan hålla undersåtarna upptagna - no matter what - minskar risken för att de tänker igenom ens regim och kommer på saker som kan göra dem upprörda. 

Varför(2/5)?
Sverige klarade sig fint genom andra världskriget. Man stod där på femtiotalet som det enda icke utbombade och förstörda landet i Europa och kunde sätta igång ett ekonomiskt och industriellt underverk. Sverige tog täten. För att hänga med i sin egen utveckling började man utbilda folket och fick på några årtionden fram en helt ny medelklass främst realiserad genom den nya yrkesgruppen akademiker. Man satte dessa tänkande varelser i arbete genom att uppföra en byråkratisk struktur av större mått. Inte sällan på ett sätt som gör att den ena byråkratiska instansen balanserar ut den andra. Sysselsättningen allena är liksom det övergripande målet.

Varför(3/5)?
De som ville jobba med nävarna fick industrijobb och de som inte ville jobba med nävarna fick akademiska yrken. Alla fick jobb och nu blev det problem. Ingen arbetslöshet gjorde att social utstötthet försvann och därmed den så användbara rädslan för skammen. "Att göra rätt för sig" är vår svenska regims mantra och att inte göra rätt för sig är svenskens absolut största skam. Utan arbetslöshet som pålitlig källa till skam uppstod en helt ny situation. Massan riskerade komma att inse att de var oersättliga och riskerade kunna påverka samhället på riktigt, inte bara på låtsas. 

Varför(4/5)?
Sverige behövde desperat en ny underklass. Varje väl fungerande skiktat samhälle som bygger på lön för arbete kräver arbetslösa. Inte nog med att världsbanken/IMF kräver en viss arbetslöshet för att låna de ut pengar som krävdes för det fortsatta det Svenska underverket, det behövs givetvis en arbetslös underklass som far illa för att var och en som har ett arbete ska vara beredd att utföra meningslösa sysslor dagarna i ända. "Du ska vara glad att du har ett jobb". Inget motiverar en ekonomiskt utsatt ensamstående byråkrat på väg hem från en meningslös dag på jobbet som en tiggare utanför Konsum. Rädslan för den Svenska skammen.

Varför(5/5)?
Till en början rekryterades gästarbetare främst från Europa - för att jämna ut industrins arbetsmarknad lite. När den kvoten far fylld var det dags att fylla på med den nya underklassen. Genom att lägga sig i andra länders styrelseskick och söndra befintliga sociala strukturer har Sverige lyckats bättre än de flesta andra länder med import av underklass. Det vi kallar bistånd och demokratiarbete är ett slags slavrekrytering som tjänar till att bibehålla maktbalansen här hemma i Sverige. Inget annat.

Så - det var min bild. Håll tillgodo.

Ursprungligen handlade det här om den förmodat giftiga frågan om Sverigedemokraterna. Jag tycker det saknar relevans, egentligen. Att vara invandrarfientlig på det sätt många har gått och blivit är att ha blivit grundligt lurad. Inte ett dugg konstigt att man blir det. Och att ge sig på sverigedemokrater och kallar dem rasister är - ja, självmål. Bägge sakerna hjälper till att bibehålla det meningslösa arbetet.

Folk behöver inte jobba för att få finnas. De bägge googlegrundarna pratade häromdagen om att det skulle räcka om alla jobbade en eller ett par timamr om dagen. VI har ändå allt vi behöver. Stenåldersmänniskan jobbade ungefär två och något ska väl våra uppfinningar sedan stenåldern ha bkunnat bespara oss i fråga om arbete kan man tycka. Så gott som allt jobb som utförs i vårt samhälle förintas eller försvåras genom andras motinsatser. Zooma ut så ser du det. 

Invandrarproblemet är inte ett problem kring invandring utan en snyggt designad konflikt som ska få medborgarna att ägna sig åt oväsentligheter medan makthavarna fortsätter göra nästan ingenting för att få stanna där de är.

Alla Europeiska länder har missnöjespartier och de har en central roll i samhällsspelet. Så när vi röstar vart fjärde år väljer vi en färg och stoppar det i en urna. Ungefär lika avancerat som när en ettåring leker med olikfärgade klossar på dagis men med den skillnaden att ettåringen också har att ta hänsyn till formen på klossarna.


Riktigt så avancerad är inte den demokratiska teatern. 

Nu kan man kanske fråga sig vad jag vill ha istället. Det vet jag, men jag kan inte beskriva det. För det är en i allra högsta grad fluffig resa. Jag ser inga direkta fel i min värld. Tvärtom - den är precis som jag vill att den ska vara. Men det är kul att få människor att inse att de blivit lurade. Det gör min värld lite skojigare, så att säga.

Det här var ett undantag. Jag kommer nog inte att skriva en massa sådant här - hörde kanske mer hemma på gamla bloggen men jag tycker det är spännande med koppligen mellan "göra rätt för sig", skam och konflikten jag ändå ser finnas där mellan de två artificiellt skapade lägren "SD" och "toleranta". Skrattar nästan på mig, faktiskt ; )

onsdag 23 juli 2014

Resa fluffigt

Att resa i logiken:
1. Ha en logisk anledning till resan. "Hämta en vän på Arlanda".
2. Kolla snabbaste vägen på eniro.se.
3. Koka kaffe och häll i termosmugg.
4. Kissa.
5. Sätt dig i bilen och ankom Arlanda på utsatt tid.

Att resa i fluffet:
1. Känn en omutlig lust att sätta dig i bilen.
2. Nyckeln sitter visst i. Kör planlöst.
3. Vilket coolt flygplan, vill se det landa.
4. I den där byggnaden kan man nog hitta både kaffe och toalett.
5. Va! Är du här? Vill du åka med mig hem?

tisdag 22 juli 2014

Draft, verktygslåda för säljande befattningar

Som VD för ett säljande företag möter jag ofta skolboksmentaliteten kring försäljning. "Det går 100 nej på varje ja". Som utövare av attraktionslagen kan jag inte annat än beklaga. Den inställningen skapar precis den situation mantrat föreskriver.

Blir som man tänker – OK. Alltid och konsekvent. Förr eller senare.

Det gäller i allra högsta grad försäljning. Så om jag inte har förtroende för mig själv och det jag förespråkar och vill sälja, hur ska då den presumtiva kunden kunna vilja ha det? Omöjligt. Om jag förutsätter att 99 av 100 kundkontakter inte leder någonstans hur alert, framåt och strålande är jag då?

Precis. Så jävla dumt.

Nu gör vi så här istället.
  • Alla kundkontakter leder till avslut, leverans och faktura. Punkt slut. Förr eller senare. Vi vet det, andas det och lever det. Så blir det också så.
  • Känner man sig låg jobbar man inte med kunder. Och man ser till att reda upp vad det är som får en att känna sig låg innan man går vidare, inte bara spackla över. Sådant syns.
  • Problem? Vaddå problem? Klart man möter motstånd ibland men det är för att utvecklas. Vi fokuserar konsekvent på det som tar oss framåt och ser det hända. Då händer det.
  • Ditt självförtroende! Om du inte tror på dig själv kan ingen annan göra det heller. Städa ur och bli en hel människa. Ta världen med storm. As simple as that.
  • Produktsjälvförtroende! Yes, såhär är det. Det står vi för. Nej, vi har inte den funktionen – vårt koncept är detta. Var uppriktigt och tydlig med "nej, vi har inte det". På goda grunder!

Positivt tänkande – mja. Målmedvetet tänkande, kanske.

To be implemented!

Verktygslåda, Geni

Dags att packa ihop en standardverktygslåda för människor som ska jobba som genier.

1. Medvetenhet kring styrkan hos omedvetenhet
Problemlösning och skapande blir som bäst om de innehåller ett omedvetet steg: http://www.brainpickings.org/index.php/2013/08/28/the-art-of-thought-graham-wallas-stages/, se steget Incubation. Om du behöver hjälp att "dra ur sladden" och bli omedveten, be http://soltherese.se

2. Femsekundersregeln
Du har fem sekunder på dig att lura nödbromsen och utvecklas utanför din komfortabla zon. Ta chansen eller fatta det medvetna beslutet att låta det ligga till sig. https://www.youtube.com/watch?v=Lp7E973zozc

3. Sårbarhetsprincipen
Att säga att man inte vet är att vara sårbar. Att vara sårbar är att vara oändligt stark. http://www.ted.com/talks/brene_brown_on_vulnerability 

4. Geniet som besökare
Prestationsångest? Torka på idéer när det behövs som bäst. Eller "hur ska jag toppa det här?". Geniet är inte du. Geniet är på besök hos dig när du vill. Det är inte ett ok att bära, det är en kompis att prata med. http://www.ted.com/talks/elizabeth_gilbert_on_genius 

5. Kul är rätt 

Att börja med.

måndag 21 juli 2014

Medveten omedvetenhet

Jag tackar mig själv som ser till att se mig själv allt tydligare genom de situationer jag skapar för mig själv att uppleva. Tack ska du ha. Och stort tack till alla som behagar delta i situationerna. Ni är hela världen för mig.


En innovationsprocess, sådär bara. Det blir allt tydligare för mig själv hur jag fungerar. Tackar, tackar.

"Logic will get you from A to B. Imagination will take you everywhere.”
 Albert Einstein (1879 – 1955)

Genom att kombinera de bägge förhållningssätten blir allt inte bara möjligt utan också en möjlig verklighet.

söndag 20 juli 2014

Sagolikt verkligt

Lika mycket för den högst verkliga magin som för de helt enastående dialogerna. Rekommenderas!

lördag 19 juli 2014

Nils och Erik

Några gånger har jag verkligen fingrat på avtryckaren att förtydliga min förnamnssituation. Eftersom jag ser det som en snabb och enkel lösning på utmaningar inom området "för omvärlden visat självförtroende". Det kan verka förvirrande och lite vagt när man i vissa situationer inte riktigt vet vad man heter. Och när jag för att ta mig ur någon grop ryter "nu jävlar" lockar den där radikala och ytliga symbolhandlingen.

"På varje svårt problem finns en lösning som är snabb enkel och fel" lärde jag av en inbiten cyniker. 

Jag är både förvirrande och vag. Det är en del av mig. Att inte veta vad jag heter i olika sammanhang är rätt symtomatiskt med många andra spår i mitt liv. Det är faktiskt ett av de enklaste att hantera. Jag är väldigt sällan tvärsäker på något över huvud taget och förnamnsförvirringen är en manifesation av detta. Det är en del av det faktum att jag mest av allt är en skapande person.

Det står var och en fritt att kalla mig vad de vill, likväl som det står var och en fritt att tolka min brist på tvärsäkerhet som osäkerhet. Själv ser jag det som en styrka. En dynamik. Min verklighet är spännande och adaptiv eftersom jag har få fastlagda råmärken. Min verklighet är en plats där väldigt få saker är omöjliga tack vara detta.

Men det finns en aspekt till på förnamnsfrågan och det är den historiska. Min familj kallar mig Nils, det var tilltalsnamnet de gav mig. Genom uppväxten och framförallt i skolan fick Nils det riktigt jobbigt. Han blev mobbad eftersom han var annorlunda. Han stod en bit bort och var ensam. Erik har varit mer sorglös och glufsat i sig av livets njutningar. Erik hittade den villkorslösa kärleken, inte Nils.

Nils var Erik innan världen ville göra honom till en del av den grå massan. Tack vare de underbara upplevelser livet givit bägge mig så har inte världen lyckats riktigt. Jag är återigen/fortfarande mig själv och jag tycker om att vara jag (igen). Och just idag känns det väldigt bra att vara en man med olika benämning. Även om det kan vara lite förvirrat i en och annan betalningssituation när kreditkorten ser ut såhär:


torsdag 17 juli 2014

Ibland...

...är det där med att vara sin egen bästa kompis så enkelt som att faktiskt gå att bajsa mitt i ett superintressant samtal. Är man nödig så är man.

Inte med utan

Ordvitsfri vecka var att ta i. Det gick ganska exakt tre timmar.

Svåger: "Fattar du att vår röda Golf fick plats i hörnet därborta"
Erik: "Såklart, det är ju en minigolf".

Och så vidare...

(Korrigering: En halvtimme efter ordvitsfrilöftet:
Hustrun: Visar en bild från ett bröllop hon fotat där hon fångat risgrynen i luften.
Erik: De ligger risigt till.)

Spegel

Allt som finns reflekterar.
Kärlek är allt som finns.

tisdag 15 juli 2014

Olika

På svenska fortfarande. Fort farande.
På engelska still.

Står där som motsatser till varandra och betyder samma sak. 

måndag 14 juli 2014

Tystnad

Efter att lyssnat till en vis man igår lät jag det bero.

Nej, jag är inte ledsen.
Nej, jag är inte sur.
Nej, jag är inte missnöjd.
Nej, jag är inte asocial, taskig, störd eller felaktig.
Nej, jag tiger inte för att jag är konflikträdd.
Nej, jag sitter inte här och tycker synd om mig själv.
Nej, jag tänker inte på saker jag inte borde tänka på.
Nej, jag har ingen egen hemlig insida.

Inte nu.
Jag är ingenting annat än jag. 
Jag känner det jag känner, tänker det jag tänker och gör det jag gör.
Jag befinner mig i mig själv och accepterar det.

I det liv jag lever nu finns ingen i närheten som förväntar sig något annat.
Ingen frågar "allt är väl bra!?!" och väntar sig ett ja.
Ingen säger "säg något!!!" med indignation.
Ingen kräver av mig att jag ska rädda dagen.
Ingen utom jag. Men inte idag.

Jag har inte hindrat mig från att leva mina gamla mönster. 
Men just den här dagen gör jag det. 
Jag tvingar mig själv och bit för bit blir det lättare.
Andas, bara.

En väldigt skön dag. 
En väldigt skön jag.

Skrov

Till att stanna på ytan.
Till att undslippa djupet.
Stormarna härjar på ytan - inte på botten.
En båt är ett skrov fullt med luft.
Det är så jag håller mig flytande.
Jag sjunker.

Hej

Njutning.
Tankeställare.
Reflektion.

Dags att säga hej.
Att stå en bit bort gör ont i mig.
Att omslutas av kyla jag skapar genom att göra mig obegriplig.
Genom att gömma mig.
Att hålla andra på avstånd innebär att jag själv förblir en bit bort.

Mönster.
Till för att ses.
Till för att brytas.
Min egen sanning behöver inte förklaras.

Hej, det är jag - jag.

Hej, det är jag - Erik.

Inga ordvitsar denna vecka.

lördag 12 juli 2014

Den femte vise mannen

Smidigt verktyg. Inte så avancerat som det kanske låter, men det är min ödmjuka åsikt.

En promenad i parken, rentav. Det kan ju inte vara så svårt ;)


onsdag 9 juli 2014

Geniförklaring

Detta TED-talk tycker jag ger en nyttig aspekt på detta med att vara geni. Eller, som man skulle kunna uttrycka det – att ha ett geni. Att stå i förbindelse med ett geni. Så lättar pressen lite.


Elisabeth Gilbert skrev en bra bok. När hon ville skriva en till blev det lite svårt eftersom hon var rädd att misslyckas. En av många fällor för genier.

Så att vara ett geni som vi kallar det idag kanske inte är mer komplicerat än att man är öppen för saker. Att vara perceptiv och att vara intelligent kanske också är samma sak – att man har dörrarna öppna och lyssnar på de signaler som universum, ens eget eller andras högre jag eller vem det nu kan tänkas vara skickar i ens riktning. Kanske har vi som är genier här tryckt på "subscribe" på en eller annan sändlista i en interdimensionell facebookinstans. Därför får vi notifikationer i tid och otid.

Vid sidan av alla de uppenbara problemen kring att utge sig för att vara geni och t.ex. jantelagen så finns en del saker som ställer till det lite i vardagen för de som är genier. Här är några saker som jag tycker mig ha märkt på de jag känner:
  • Man har ingen respekt för tid över huvud taget. Det leder till att många genier bryts ner av prestationsångest och stress. Lösningen är att helt bortse från tiden. Alltså helt. Vilket i sin tur kräver att man har andra trevliga saker att pyssla med. Meningsfulla.
  • Man är rätt dålig på att förklara. Eftersom allt man får är en bild av hur det kommer att bli. En bild som är ungefär som ett minne så är det svårt att förklara detaljer i bilden. Dem ser man oftast inte. Man får det möjliga resultatet men inga steg på vägen dit. Mer än ett geni har således blivit dumförklarad av sin omgivning. Lösningen på detta stavas självförtroende. Att vara sin egen bästa kompis i alla lägen. Och att tro på det som gör mig glad. Och att ta tid på sig i att forma visioner inför andra. Inte tänka på hur de ser på saken utan utgå från vad det är du ser och måla det med den kreativitet du sannolikt har, gång på gång. Minst 17 gånger brukar vara ett riktmärke. Tålamod, alltså.
  • Man är djupt kopplad till sina visioner. Man känner att man vill fullborda dem. När andra inte ansluter sig eller känner samma djup i relationen till målet tar man det ofta personligt. Detta är roten till en hel del självförtroendeproblem för många genier. Det kan hjälpa att se visionerna som minnen. Minnen från framtiden. Se Livet, the Basics, punkt fem.
  • Man får väldigt mycket gjort på kort tid. Ett gen kan lätt klara av en arbetsvecka på ett par tre timmar om han eller hon är i fas med sitt skapande. Resterande 37 timmars påbjuden arbetvecka är långtifrån så produktiv. Genier utvecklar som regel en enastående förmåga att "låtsasjobba" för att passa in i samhällets ramar och det faktum att de flesta får betalt för den tid de lägger. Tid finns ju inte för genier. Lösningen på detta har jag grubblat mycket på...
Det där sista är kanske det viktigaste. För när genier låtsasjobbar fuckar de inte sällan upp resultatet av de tre timmarnas framsteg. Dessutom hamnar genier som på naturliga grunder ofta är i olika former av ledarpositioner tendenser att leva efter devisen "själv är bäste dräng" vilket ofta resulterar i enorma prestationskrav på sig själv. Idéerna och visionerna blir till en börda. Många genier tar livet av sig på ett eller annat sätt. Fastnar i missbruk eller självförakt.

Så jävla onödigt.

Genier är en oerhört viktig resurs i världen. De paradigm vi har som rot i våra samhällen att ekonomi och sysselsättning är viktigare än förverkligande och njutning är i grunden helt fel. Sysselsättning är inget självändamål längre. Sysselsättning är ett sätt att bedöva en uppvaknande population. I framtiden är det värde vi mäter. Skapar vi de värden vi vill ha i vår värld? OK, so what om det tog oss en timme eller fyrtoi. Vi har ändå skapat värdet.

Och i fallet med just genierna blir det ju extra uppenbart. De flesta genier skulle kunna ha fyra fem uppdragsgivare samtidigt – egentligen. En uppdragsgivare per arbetsdag i veckan, kanske. Inte bara det att var och en av uppdragsgivarna skulle få mer ut av genierna på detta sätt utan också på grund av den korsbefruktning som skulle komma att ske.

Jag har några genier anställda i mitt företag och överväger att skriva genikontrakt med dem. Geniokontraktet är ett tillägg till anställningsavtalet som innebär att man ikläder sig ansvar att enbart utföra arbete när man är i "geniläge" och att aktivt jobba med att vårda och utveckla sin genialitet. Genikontraktet innebär också att man aldrig mäts på arbetstid utan på värdeskapande. Såväl arbetsgivare som arbetstagare kan när som helst häva genitillägget och återgå till sedvanlig 40-timmarsanställning.

Återstår att höra styrelsens syn på saken. Om jag frågar ;)

torsdag 3 juli 2014

Livet - the basics

Först tänkte jag göra det svårt. Full multimedia och laddade bilder. Men så kom jag mig för att prova motsatsen. Så enkelt jag just nu förmår. Vad tycks?

1. Oändlighet
Våra hjärnor kan inte förstå oändlighet. 
Men vi kan förstå att vi inte kan förstå det.
Då kan vi också förstå det oändliga.
---
Se tiden som en linje.
En oändlig linje som är lite böjd.
Zooma ut och det är en cirkel.
Zooma ut och cirkeln är en punkt.
Byt vinkel och punkten är tvärsnittet av en linje.
---
Och så vidare.
Och så vidare.
I oändlighet.

2. Du och dina tankar
Hjärnan är ett synorgan.
Världen är dina tankar.
Världen är resultatet av dina tankar.
---
Du är dina känslor.
Dina känslor är alltid verkliga.
Du är resultatet av dina känslor.
---
Världen är en bubbla runt ditt medvetande.
På insidan av bubblan spelas det upp en film.
Dina tankar är ljuset som skapar bilden.
Du - din själ - är källan till ljuset.
Allt i ditt liv handlar om dig. 

3. Spela spel
Du är i livet.
I livet kan du spela oändligt många spel.
Varje spel är som ett liv i sig.
Din avatar på skärmen är inte medveten om din existens.
---
Ditt högre jag tittar på när du spelar.
Du lever oändligt många liv samtidigt.
Ditt högre jag lär sig nya saker genom att se dig spela.
---
Vid varje val du gör förflyttar du dig mellan liven.
Det finns alltså inga felaktiga val.
Alla alternativ finns samtidigt.
Allt du gör är rätt.

4. Stuprör
Varje liv är som ett stuprör.
Du färdas genom stupröret i tiden.
Du kan flytta dig inom stupröret ganska enkelt.
---
När du gör större förändringar byter du stuprör.
När ditt liv omvälvs byter du liv.
Ditt gamla liv finns kvar i sitt gamla stuprör också efter att du bytt.
---
När du byter liv möter du andra versioner av dina medmänniskor.
När du byter liv har du andra möjligheter och förutsättningar.
Du kan känna igen dig - du kan ha varit där alldeles nyss.
---
Du byter liv genom att först önska dig det och sedan släppa taget.
Att känna i ett stuprör och tänka i ett annat gör dig sjuk.
Att tro på dina önskningar är att leva dem.

5. Minnas framtiden
Du kan minnas saker från ditt liv
Inte bara sådant som redan har hänt.
Du kan också minnas saker som kommer att hända.
---
Visioner och idéer är minnen från framtiden.
Precis som med minnen från förr är de inte alltid exakta.
De är känslomässiga och helt sanna bara för dig.
--- 
Att ta tillvara minnen från framtiden är ett enkelt knep.
Att gå in i dem och känna efter om det är något man vill.
Eftersom du minns dem är de verklighet i något stuprör.
---
Du kan ta dig dit genom att önska det och släppa taget.
Alla möjligheter finns samtidigt.
Allt du önskar är redan verklighet.