måndag 30 september 2013

Start

Jag hade tänkt skriva lite kortare här än på gamla bloggen. Lite som Eckhard Tolle, kanske. Ett par tre ord då och då som sätter fingret på hur det känns. För känns gör det. Väldigt mycket, faktiskt.

De senaste månaderna har jag fått oerhört mycket hjälp. Jag har öppnats. Jag känner mer och mer för varje dag som går. Mest känner jag andra människors känslor och fysiska status. Om någon är sjuk i samma rum som jag så kan jag känna dess smärta. Men jag kan också känna dess stolthet och glädje.

Jag ser hur jävla underbart livet är egentligen - jag ser hur varmt och kärleksfullt det är. Hur goda och glatt genuina vi människor är. Jag har varit väldigt arg på världen och många av de människor som bor i den, men nu älskar jag precis alltihopa. Det är en stor, stor ynnest att få leva nu. Att få uppleva den här tiden. Se hur det lyser upp i ögonpar efter ögonpar och hur en värld vi skapats för att skapa kan ta form.

Jag kan känna vad djur tycker och hur marken mår. Jag kan få en energikick av att sitta och sjunga mot en gammal tall. Ibland ser jag glimtar från tidigare liv tillsammans med folk jag möter. Och rätt ofta ser jag visioner av hur saker kommer att bli framöver. Med undantag för det sista så har jag under nästan hela mitt liv låtsats som om jag inte hade de där förmågorna. Det var en mörk tid av absolut självförnekelse. Sedan sex-sjuårsåldern till några månader innan trettionioårsdagen.

Jag är alltså precis som folk är mest – inte ett dugg normal.

På dagarna jobbar jag ibland. Kallas så fastän egentligen betyder det "förändra världen". Efter att ha slagits mot konspirationens väderkvarnar har jag landat i det meningsfulla i att bygga om världen så att den gör mig glad. Det känns som sagt väldigt meningsfullt. Det har också renderat mig en situation där jag slits mellan "den gamla världen" där jag fortfarande låtsas vara med lite grann och den nya världen som drivs av nyfikenhet och skapande. Jag tror att den här bloggen kommer att handla om just den övergången, sedd ur mina ögon, genom mitt hjärta. Hur jag kapar förtöjningarna och flyter över i det nya.

Den här bloggen är tänkt mer som en känslologg. Ett slags twitter med utan 160 teckens begränsning. Kanske blir det inget alls - mycket av det jag upplever i mitt liv just nu är per definition obeskrivligt, men det behöver ju inte betyda att man inte försöker...

Inflytelserik - jo, det var ju det också. Jag är ju inflytelserik har jag märkt. Förra bloggen hette interiktigtklok och ju mer jag skrev där desto mindre klok blev jag på vad jag skrev, givetvis. Därav namnet, den här gången också.

Välkommen, Namaste och en hel hög bamsekramar åt de som inte redan sprungit härifrån i ren fasa.